Nu jäklar...
Mamma och pappa var, som tidigare nämnts, här och hälsade på under helgen. Alltid lika mysigt när de kommer förbi. När vi bodde i värmland var jag bortskämd med att ha mina föräldrar och övriga släkt på gångavstånd. Visst är det skönt att ha lite distans också, men det skulle många gånger vara skönt att bara kunna gå förbi på en fika och tjöta en stund. Det kan jag sakna.
Vi tog den planerade turen till Outlet i Barkarby i lördags. Det var tjockt med folk och absolut inte barnvagnsvänligt i de trånga butikslokalerna. Tyckte ändå att det var trevligt och vi hittade alla någonting. Pappa köpte sig ett par skor, mamma ett par regnbyxor och en amningsBH till mig. Jag köpte en klänning och en lång stickad tröja som kan bäras som tunika, tröja eller klänning. Beros på vad man känner för...hehe. Lite knivigt att shoppa kläder nu tycker jag. Måste vara praktiskt vid amning. Vill ju inte behöva klä av sig varje gång det är dags att amma och att köpa fler amningskläder känns onödigt. De kan man ju bara ha den här perioden så det får räcka med de 2 linnena jag köpte på Lovemilk.
Nu är det ny vecka och ny månad. Imorgon går vi in i november månad. Jag har bestämt mig för att ge mig själv 2 nya utmaningar den här månaden. Häng gärna på om du känner dig manad. Vi kan peppa varandra. =)
Första och viktigaste utmaningen den här månaden är att jag från och med idag slutar med allt onödigt jag stoppat i mig. Godis, kakor, bullar, glass, läsk etc. är från och med idag förbjudet. Promenaderna ska jag fortsätta med och successivt lägga till mer träning, men om jag inte bryter mitt sockerberoende, så kommer jag aldrig bli kvitt extrakilona. Därmed avger jag nu löftet till mig själv, med er som vittnen... att jag ska hålla mig ifrån fika och snask den här månaden.
Kommer bli galet jobbigt... Kommer säkert falla dit nångång, men jag ska verkligen försöka. Är som en narkoman när det kommer till socker, så därför vet jag att den här första avvänjningsperioden är hemsk. Men om jag fixar den här månaden, så kommer det att gå lättare och lättare. Skam den som ger sig!
Den andra utmaningen är en bloggutmaning. Jag har bestämt 30 st titlar. En för varje dag i november månad. Förutom den vanliga uppdateringen kring mina och Melwins bravader och uppdatering kring sockerutmaningen, så kommer jag varje dag ha olika uppdrag att göra eller bara skriva om enligt följande lista;
Dag 1 – Mål på kort sikt för denna månad och varför
Dag 2 – Lär dig något nytt
Dag 3 – Det kanske du inte visste om mig
Dag 4 – Tanken bakom ditt bloggnamn
Dag 5 – Dagens tidningsrubrik
Dag 6 – Ge dig själv en present
Dag 7 – En bild på någon/något som har stor inverkan på dig
Dag 8 – Ett pinsamt minne
Dag 9 – Hur såg ditt liv ut för tio år sedan?
Dag 10 – Låtar du lyssnar på när du är glad, ledsen, uttråkad, sur, förbannad
Dag 11 – Någonting från önskelistan
Dag 12 – Dagens middag
Dag 13 – Gör något oväntat
Dag 14 – En ovana som du önskar att du inte hade haft
Dag 15 – Tips på en bra bok och en bra film
Dag 16 – Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl?
Dag 17 – Någon du skulle vilja byta liv med för en dag och varför
Dag 18 – Planer/drömmar/mål
Dag 19 – Smeknamn du har eller har haft och varför
Dag 20 – Dina 5 bästa egenskaper
Dag 21 – I min väska
Dag 22 – Gör något kreativt
Dag 23 – Om du var fast på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med?
Dag 24 – I ditt badrumsskåp
Dag 25 – Ett kanonrecept
Dag 26 – Värsta dagen i ditt liv
Dag 27 – Ett barndomsminne
Dag 28 – En bild på dig förra året och en från nu – hur har du förändrats sedan dess?
Dag 29 – Utvärdering av Novembers utmaning
Dag 30 – Ny utmaning?
Kommentarer, 0st2 nätter...
De två nätterna med sömn gjorde dock susen. Har t.o.m. drömt gott folk. Det är sannerligen inte illa pinkat! =)
Gjorde misstaget och läste jobbmejlen imorse. Hade fått svar på min begäran av förklaring. En förklaring som gjorde mig sitförbannad och kränkt. Det rullar alltså vidare... Jag ger mig inte förrän jag blivit rättvist behandlad eller fått en förklaring som jag kan godkänna. Jag har kontaktat min fackombudsman. Vill de ha krig, ska de få krig. De muckar med fel brud! hehe
Ska dock försöka låta bli att vara arg under helgen. Mina föräldrar är påväg hitåt och ska stanna tills imorgon. Ska bli mys att få pussa lite på Bella. Hon är dock mer mammas hund än min i dagens läge. Skulle nog bli jätteledsen om hon tvingades flytta från värmland och komma och bo hos oss igen. Blir nog kvar där, men hon kommer alltid vara min första bebis.
Vi har funderingar på att åka en tur till outlet i BArkarby idag. Kanske kan man göra något fynd. Visserligen inte vunnit på lotto, men något nytt kanske man kan unna sig.
Trötter
Vissa dagar testas ens tålamod och uthållighet till max. Har ont i magen och ryggen och nacken har en massa knutor. Huvudet är mosigt och helst av allt vill jag sova. M. verkar som sagt inte ha några som helst planer på att sova så att jag oxå kan slumra. Stuvade ner honom i vagnen och gick en promenad i hopp om att han skulle lugna ner sig. Han sov visserligen hela turen, men vaknade med ett skrik så fort jag parkerat vagnen på altanen...suck!
Idag känns det tungt att vara spädismorsa....
Vackrast!
Ibland lyckas man fånga en bra bild... =)
Höstpromenad
Stuvade ner en lagom gnällig bebis i vagnen och promenerade ut i hösten. Det gjorde susen för M. somnar som en stock när vagnen sätts i rullning och har nu sovit i vagnen i nästan 3 timmar. Undrar när han ska vakna? Det är vid sådana här tillfällen man kommer på vad man saknar. Jag är skittrött, men kan inte gå och lägga mig eftersom jag aldrig skulle höra eller märka när han vaknar ute på altanen. Vill inte ta in honom heller eftersom han sover så skönt i friska luften. Varför ooohhh varför har vi inte en babywatcher? (stavning?)
Men.. man kan inte ha allt. Jag får iaf lite egentid och har hunnit äta lite och läst senaste numret av Fitness magazine. Hela graviditeten har det känts tråkigt att få den i brevlådan. Har ju inte alls kunnat inspireras av träningstipsen etc. Men nu känns det roligare. På månadens nummer pryds framsidan av rubriken "Rumpchock!". Hehe.. Ja nog behöver ändan trimmas för att inte dallra en kvart efter varje steg...
Det är bra fint med höst ändå... eller?
Nerstuvad bebis =)
Plastkor på bete. Varför kor i plast är frågan? =)
Monday
I vanliga fall brukar ju Melwin sova några timmar på dagen. Ungefär mellan 10 och 14 brukar jag kunna få greja och ta dagens powerwalk. Men idag har han skippat den rutinen och bara knoppat 15 min i stöten för att vara vaken och gnällig däremellan.
Jag har dock gjort det jag bestämt mig för ändå. Har varvat mellan att ha honom i babysittern och suttit med honom i famnen. ¨Vad har jag då pysslat med so far idag...
- hängt tvätt
- Plockat undan i hemmet
- diskat och plockat i diskmaskinen
- Städat ur förrådet som Gud glömde
Behöver jag säga att jag är nöjd med dagens insats? =) Mest glad är jag över att jag faktiskt fick tummen ur och rensade i förrådet. Det har verkligen stått mig upp i halsen. Ända sen vi flyttade in så har det bara blivit en samlingsplats för en massa saker. Har skämts över att öppna dörren in dit. Är inte helt färdig ännu. Fortfarande en kartong att rensa ur och sen måste jag hitta nån smart, praktisk förvaring för mina hobbysaker. Det ser så rörigt ut när alla färger och prylar ligger på hyllan. Kanske några lådor?
FÖRE 
EFTERNu sover Melwin på min mage... Ska försöka lägga ner honom i hans säng och smyga in och duscha. Försöka komma ur pyjamasen och sen ta en burk keso innan jag stuvar ner honom i vagnen och beger mig ut i det grådassiga vädret och rör på fläsket. Käkade vaniljvisp och rabarberkaka igår när svärfar och hans fru var här på besök, så att missa dagens promenad är onödigt. Gäller ju att hålla igång om jag ska orka dra igång med lite hårdare träning snart.
Skryt
I mitt fall är det ändå ganska positivt... kroppen börjar så smått att återgå till en mer normal kroppsform. Utan att ens anstränga mig så försvinner gravidkilona. Måste skryta med att jag fick på mig ett par av mina gamla jeans igår. Nja, det va inte helt lätt att knäppa dem, meeeen DET GICK! Hehe! Tyvärr är fortfarande mitt sockerberoende kvar och jag har inte orken att träna mer än raska promenader, så den slappa och hängiga hängbuken lär bli kvar ett tag till. Gör inte så mycket. Det får ta tid. Även om jag självklart erkänner att jag gärna skulle slå med trollspöt och bli hyffsat välsvarvad igen..hehe. Nej da... vidhåller att det är Beach 2012 som gäller.
Den här helgen har vi inte mycket planerat. Ska snart ta en tur till Enköping och veckohandla och imorgon ska Älsk. byta däck på bilen. Vi har inte bestämt om vi ska åka ut till svärfar och byta dem eller om de ska komma hit. Beror lite på Melwins dagsform. Är det en gnälldag så är det skönare att vara hemmavid än att åka iväg på utflykt.
Håller på och klurar på andranamn. Vi har inte helt bestämt oss ännu, men det lutar åt ett håll iaf. Återkommer med det när vi är helt säkra och skickar in lappen till skatteverket. Man vill ju inte att ens barn ska vara gramse på en resten av sitt liv för att man gett dem ett andranamn som de avskyr... Fast de vi klurar på har en mening bakom, så jag tror ändå att det kommer att bli bra.
Provade att sova i sovrummet igår. Det funkade på dagen. Vi sov middag i sovrummet tillsammans... meeen på kvällen var det stört omöjligt. Jag kapitulerade efter en halvtimmes gallskrik och bäddade återigen i soffan ute i vardagsrummet. Knas. Men skam den som ger sig. Jag ska prova ikväll igen. Det ska gå! Måste vara en fix idé han fått... även om jag inbillar mig att han andas konstigt i sovrummet. Men vore det nåt skit där, så skulle det ju inte funka att sova där på dagtid.
Dags att göra sig iordning och sen väcka Törnrosa så att vi kommer iväg till affären... Måste ju ätas och bytas innan vi åker, annars blir det ett himla skrikande i butiken. Man lär av sina tidigare misstag...
Rapport
Längd 57,5 cm
Vikt 5600 g
Huvudmått 39 cm
Onsdag
Han var 60 g från sin ursprungliga vikt (5300) i torsdags. Vad tror ni att han väger idag?
Uppdaterar senare... Men på begäran, några bilder på älsklingen från igår och imorse. =)
Glader =)
"Jag ser ljuset..."
Ris och ros
Melwin har börjat sova allt bättre. Inatt har jag bara behövt vara vaken 2 ggr, varav den ena bara var för kort amning och sen somnade vi om igen. Vakentider inatt var alltså halv 2, 6 och 9. Lyxigt! Vet inte om det är Sempers magdroppar, eller helt enkelt så att det bara krävs lite tid för magen att anpassa sig. Det kvittar egentligen. Han får sina droppar (skadar inte) och jag får sova. Vi sover fortfarande i vardagsrummet, men jag tror nog att det ska gå att vänja honom vid att sova i sovrummet. SKam den som ger sig. Får försöka sova där på dagtid med honom och se om det går.
Nu på morgonen har Melwin fått bada och tacka vet jag babysittern som tillåter mammor att få slänga i sig frukost =).
I övrigt på ros-sidan, så har jag provat mina gamla jeans. Får upp dem, men kan inte knäppa dem. Det trodde jag inte! Finns hopp om att jag ska komma tillbaka till utgångsvikt. Bara jag lyckas komma ur sockerberoendet som jag dragit på mig, så kommer nog kilona att försvinna på magen. Än kan jag ju inte träna ordentligt. Räcker med en powerwalk för mig. Blir andfådd och svettig värre av att knalla i rask takt med vagnen.
Nu till risandet. Så sluta läs om du inte orkar med klagande.
Fick ett brev från jobbet igår. Har väntat på besked eftersom jag vetat om att de andra på jobbet fått besked om löneökning som vi varit lovade sen i våras. Jag har snokat reda på vad de andra har fått för ny lön, eftersom det var sagt att "De som ligger uppenbart lågt ska höjas". Jag ligger 2000 kr under den lägstanivån och hade räknat med den höjningen. Därav mitt utbrott när jag öppnar brevet och läser att jag inte ska ingå i lönejusteringen!
J*la skitföretag. Känner mig lurad. Hoppas att de har en ruskigt bra förklaring till varför. Det kan inte bero på att jag är ledig det här läsåret eftersom en annan som är i samma situation har fått ökning. Jag är behörig och har slitit arslet av mig i 2 års tid. I mina öron finns ingen förklaring till varför jag inte ska ha samma lön som de andra. Det måste vara ett misstag. Ska ringa chefen nu...
Går åt rätt håll
Imorse var det städdag här på gatan. Älsk. fick masa sig ut vid 9 för att påta i rabatterna, medan jag och M. stannade inne. Vi gick dock ut en sväng sen och hälsade på alla innan vi gick en promenad. När vi kom tillbaka hade de dukat fram fika ute på gatan och alla stod och minglade. Faktiskt riktigt trevligt. Är sådana goa människor här på gatan. De gratulerar och har allt haft koll på att vi varit borta. Har varit oroliga och undrat när vi huset stod tomt i 5 dagar...Här har man koll.Hehe! Skönt. Då vet man att det antagligen inte blir inbrott. Obehöriga kan inte smyga omkring här obemärkt. M. har t.o.m. fått present av närmsta grannen. Hon kom över med ett paket igår. En jättefin gosekanin och en snuttefilt. Tänk att det finns sådana människor 2011. Inte påträngande, men ändå familjärt på gatan.
Beställde 2 amningslinnen från LoveMilk. Helt kanon! Snabb leverans till brevlådan och jättego kvalité. Rekommenderas starkt! Smart också med "lucka" i armhålan. På så vis så syns det inte att det är ett amningslinne om man har en kofta över. Dock något små i storleken. Jag köpte M och det är precis så att det passar. Hoppas ju gå ner några kilon till framöver, så det kommer nog bli bra, men ändå värt att tänka på att ta en storlek större om man inte vill att det ska sitta tight.
BVC
Igår fick vi besök av vår BVC-sköterska här hemma. Informerade om rutinerna och gav oss foldrar att läsa. Sen var det dags för vägning. Jag hann bara ta av Melwin kläderna och lyfta upp honom, så kissade han ner hela mig. Rann ner längst magen och benen. Mysigt!
Fräsch och ren får man sällan vara mer än några minuter strax efter att man stigit ut ur duschen. Är det inte spyor så är det kiss. En spädismorsas vardag.
M. hade gått upp i vikt igen och är nu bara 60 g från sin födelsevikt. Känns ju ändå bra att han verkar få i sig tillräckligt med näring även om han kräks och har ont i magen.
Eftar att BVC varit här, kom Älsk. plastsyrra med familj på fika. Deras son är 1 år och jisses... vi vet vad vi har att vänta oss. =) Han var snabb som en pil över golven och skulle utforska och pilla på allt. Man får nog njuta av att ha en bebis som stannar där man placerar honom... Den tiden är nog snart förbi. Tiden går ju galet fort. M. är redan 12 dagar gammal. Dagarna flyger förbi, trots att jag inte gör mycket annat än ammar.
Natten till igår var en lång tortyr. Melwin gallskrek nästan utan uppehåll i 3 timmar. Psykiskt påfrestande att inte få sova, inte kunna hjälpa sitt barn och samtidigt bli skriken i örat i timtal. Älsk. pallar inte alls på nätterna och blir jätteirriterad. Det blir därför jag som har nattvaket. På nåt konstigt sätt så blir jag ändå lite piggare när solen går upp på morgonen och man orkar igenom dagen. Moderskärlek övervinner allt. <3
Var lite orolig för att även denna natt skulle bli likadan. Hade ju inte hunnit vila under dagen. M. och jag somnade i soffan och vaknade inte förrän det var dags för mat vid 23-snåret. Försökte lägga mig i sängen med honom därefter, men det gick inte. Tog med mig täcket ut och efter bara en kort stund somnade vi igen i soffan och sov till klockan var 2. Mat och blöjbyte och sen slocknade vi igen. Mat 5 och sen sömn till 8. WOW! Tänk om varje natt kunde vara såhär nice! Känner mig nästan utvilad. Trist att behöva sova i soffan, men om jag måste göra det en period för att få sova, så gör jag det gärna!
Idag har vi inga planer. Blir lugnt fredagsmys här hemma och den dagliga promenaden med vagnen.Riktigt svenssonmys med tacos har vi planerat till kvällen...och sen hoppas jag som sagt på ännu en natt med mer sömn än vaken tid.
snabbare
Nu har han sovit ensam i sängen i en halvtimme medan jag har sprungit omkring här hemma och dammtorkat och hängt tvätt. =) Lite fint vill man ju ha det. Hur sjutton jag ska hinna med allt här hemma nästa vecka när Älsk. går tillbaka till jobbet. Det vete tusan. Hur gör mammor för att hinna med barn och hushåll egentligen? Vi har varit räddade av att ha matlådor färdiga i frysen till middagarna so far. Har bara lagat middag en enda kväll under den här veckan som vi varit hemma. Meeen... allt går. Learning by doing. Blir nog inga mästerverk till middag nästa vecka, men mat i magen ska vi nog få.
Ska ta en powerwalk i solskenet efter nästa matning. Skönt att få frisk luft och få flåsa lite. Magen drar ihop sig för var dag. Lång väg kvar... men det finns iaf hopp om att jag ska kunna visa mig på beachen 2012...haha. Längtar tills jag får börja träna lite hårdare. Mina ryggmuskler skriker efter att få jobba. Värker i dem varje dag. Blir galet tungt att bära både Melwin och mjölktuttarna.
Beställde en bärsele igår. En björnsele Active. Tog den eftersom den var extrautrustad med stöd för ländryggen. Älsk. har ju varit sjukskriven ett år för ryggskada och har fortfarande problem med ryggen, så för att undvika att han ska bli sämre igen (vore ruskigt trist om han blev sjukskriven igen) så tror jag att selen blir toppen.
(Lånad bild - Babyshoppen)
Nej vänner, hinner nog springa runt med dammsugaren innan Pyret vaknar... Flitig som en myra...
Mammas älskling <3
Stort tack
Livet rullar på här hemma. Försöker komma in i rutiner och så sakteliga lära känna varandra. Det följde ju inte med någon bruksanvisning till lillkillen. Konstigt ... Hehe.
De första dygnen har varit sjukt jobbiga. Melwin har varit otröstlig på nätterna och haft problem med magen. Älsk. duger inte som tröst när han blir galet ledsen, skriker ännu värre om pappa ska trösta, utan det har varit jag som fått vanka av och an här hemma med en skrikande Melwin. Mitt nya smeknamn "Milko".
Vår första tanke efter 2 vakna nätter var "Jaha, just typiskt att vi ska få ett barn med kolik också.", men nu verkar det ha stabiliserat sig och han har hållit sig till att äta var tredje timme även på nätterna och SOVER däremellan. PUH! Håll tummar och tår för att det fortsätter så. Jag blir en mycket piggare och gladare människa om jag får sova några timmar.
Lyckades göra nån konstig vridning i fredags och slet naturligtvis upp snittet i magen efter att nitarna var borta. Jäspalt vad det sved. Typiskt mig. Men det som inte går att laga med tejp, det går inte att laga! Hehe... Tejpade ihopa såret igen, så det ska nog ordna sig.
Helgen har varit fylld av besök. PÅ lördagen kom mamma och pappa (mormor och morfar) och hälsade på. De hade med sig massor av presenter till Melwin från släkt hemma i värmland. Jättefina saker! Vi tackar för alla paket. Melwin tycker allra bäst om babysittern som han fick av mina mostrar. Den sitter han i på köksbordet när vi äter eller grejar i köket.
"Det vackraste har man på bordet" som mamma sa. =)
På tal om köksbord... Mina underbara föräldrar gav oss köksbordet som vi suktat efter i för tidig julklapp. <3 Sååå skönt att kunna sitta vid ett ordentligt bord och äta. Vi har ju haft ett gammalt klaffbord till köksbord sen vi flyttade in, eftersom vårt gamla köksbord var alldeles för stort. Vad gjorde man utan sina föräldrar? Jag hade itne klarat mig utan mina iaf... De ställer alltid upp och har alltid varit ett stort stöd i vått och torrt.
På söndagen kom Älsk. syster med familj och Melwins farmor på besök. De hade med sig en ny (begagnad) diskmaskin som vi skulle få. Bar upp den på altanen och sen skulle Älsk. visa att vår maskin bara står och tömmer. Tror ni inte att maskinen startar då? Haha... Som vi har grejat med den där maskinen och skrivat isär och haft oss. Jättebra att den helt plötsligt väljer att gå igång, men knas att de hade släpat hit en ny maskin som de sen fick ta med sig tillbaka igen.
Röstresurserna testas hos faster.Har börjat promenera varje dag. Melwin sover som en stock i vagnen medan mamma motionerar för att få tillbaka lite flås. =) Kommer ta lång tid innan man är tillbaka i form igen. Magmusklerna är näst intill obefintliga efter att ha varit isärdragna, men det får ta den tid det tar. Vad gör väl lite hängbuk när man fått en helt underbar liten varelse att älska?
Igår var vi en snabbtur till IKEA. Ingen höjdare tyckte Melwin som skrek som en stucken gris så fort han fick ligga i vagnen. Fick gå och bära på honom. Blir till att köpa en bärsele! Man orkar inte bära honom längre stunder. De 5 kilona känns som 10 i ryggen... Vi fick iaf med oss lite ny ljus till vardagsrummet (så mysigt med tända ljus på höst och vinter), och ett gäng med små handdukar till kräks och amning.
Nej, nu måste jag lägga ifrån mig Pyret en stund och försöka hinna fixa iordning mig och gå ut på promenad innan nästa matning. Ligger här på min mage och snosar. Lite skillnad på hur man får blogga numera...haha...
När Melwin kom till världen...
Vill börja med att varna. Det här inlägget blev låååångt. Har du ingen lust att läsa, så är kortversionen att det blev igångsättning som slutade i akutsnitt, men att vi efter omständigheterna mår bra allihopa.
Som ni alla säkert redan vet, så ville inte unge herrn komma ut. Alla sa att han hade det så bra i magen och att allt såg bra ut. Jag själv blev allt mer deprimerad och i slutet kändes det nästan som att det aldrig skulle bli någon förlossning.
På torsdagen 29/9 hade vi ett besök hos BM för överburenhet. Vi hade båda hoppats på att få åka in till Akademiska för igångsättning direkt efter, men fick nöja oss med en tid följande dag. Snacka om att den dagen blev lång och nervös.
Fredag 30/9 var det alltså dags. Vi tog vårt pick och pack och begav oss till Akademiska för kontroll. Efter sedvanligt CTG, vaginal undersökning och blodprov (Mycket gör man för de små liven), fick vi beskedet att det var "rörigt" på förlossningen och att vi antagligen skulle få komma tillbaka på lördagen. GAH! Jag ville bara ställa mig upp och skrika rakt ut. Största magen av alla och hade gått över tiden med 14 dagar. För säkerhets skull gjordes ett UL för att se att Pyret hade tillräckligt med fostervatten. Ja, naturligtvis hade han det... han ville ju vara kvar till jul.
Lördag 1/10. Vi hade fått en tid på sjukhuset vid 8 på morgonen. Blev alltså ytterligare en natt utan särskilt många timmars sömn. Klockan ringde vid 6, just som ajg hade lyckats slumra till en aning. Vi hade fått order om att ringa in och kolla läget på morgonen innan vi åkte iväg. Jo... naturligtvis. Fortfarande rörigt och vi skulle avvakta och ringa tillbaka vid 12. Vid det laget var jag helt uppgiven. Kändes som att hela världen var emot mig. Samtidigt som jag blev förbannad. Förbannad för att de inte tog mig på allvar.
Vid 12 ringde jag igen. Älsk och jag hade då bestämt oss för att vi skulle åka iväg och köpa oxfilé till middag om det skulle bli uppskjutet ytterligare en dag. Tröstäta med andra ord..hehe. Blev dock ingen lyxmiddag. Nu helt plötsligt blev det fart på dem. "Du måste komma in... det har gått för lång tid... du måste in för kontroll". Öh... Dah... Vad hade ändrats sedan några timmar tidigare? Var ändå glad över att få komma in till förlossningen och starta igång detta. Rädd - Ja. Älsk. fick sätta Emla på handen. Hade varit orolig för den där kanylen länge.
13:30 kom vi fram till förlossningen. Fick ligga med CTG i en timme i ett sterilt och tråkigt rum. Inga förhoppningar alls... Bäst att räkna med att få bli hemskickad. När kurvan var gjord och man konstaterat att allt såg bra ut togs ändå beslutet att vi skulle få stanna och att de skulle dra igång förlossningen. WOW! NU händer det verkligen tänkte jag.
Vi fick ett rum som vi skulle tillbringa många timmar i. Jag fick dra på mig de otroligt sexiga sjukhuskläderna, fick ett patientarmband och sen sattes nålen i handen. Uj, uj... Emlakrämen hjälpte visserligen mot sticket, men hjälpte föga mot att man kände den förbannade slangen ända uppe i handleden. Var dock grymt stolt när den väl satt på plats.
Fortfarande vid gott mod.
16:00 sattes en ballongkateter som skulle hjälpa till att öppna livmodern. Ja, mycket ska man behöva vara med om som sagt... Läkaren var övertygad om att den skulle lossna fort, men ville inte forsera förlossningen eller osm hon sa "hoppa över ett steg".
18:00 släppte ballongen och det var dags för nästa steg. Vattenavgång. Weird feeling... Jag kunde inte hjälpa att skratta och ju mer jag skrattade dessto mer vatten fullkomligt forsade det ut. Var inte bara jag som skrattade, även BM och BM-studenten som var med oss höll på att vika sig dubbla.
Härifrån och några timmar framåt andas jag mig igenom värkarna bra med stöd av Älsk. Precis som vi skulle ha gjort hemma om läget varit ett annat.
Värkpaus. Trött.
22:00 Nu går det inte längre att hålla koncentrationen på att andas lugnt och sansat. Jag ber om lustgas. Tog en stund innan jag hittade tekniken. Fick väldigt skojigt vid ett tillfälle då jag försvann i dimman och fick skrattanfall. Efter det hjälpte Älsk. mig med att hålla koll på när värkarna började avta och jag skulle släppa masken. Efter en stund var det dock min bästa vän och jag fick in tekniken.
23:35 Att försöka gå på toaletten med alla kablar och slangar som stack ut från alla möjliga håll i kroppen, var inte det enklaste projektet. Värkdroppet fortsatte pumpa in i kroppen, men lustgasen kunde inte följa med. Kändes verkligen jobbigt att lämna masken och gå in på toaletten. Kräktes av smärtan när värkarna kom.
Ja... vilken STOR mage. Uj uj...
02:15 Står inte ut längre. Öppen 6 cm och har knappt några pauser mellan värkarna. Narkosläkaren kallas in för att lägga en Epidural. Jag är innesluten i en egen bubbla. Har fruktansvärt ont och försöker koncentrera mig på att andas rätt i lustgasmasken. Hör människorna i rummet vagt och försöker göra som de säger. Ligga stilla när det känns som att man håller på att dö är dock en bedrift. Tog en evighet innan han var färdig. Helt plötsligt sprutar det något kallt på mig och jag vaknar för en sekund till ur dimman och inser att han har problem. Har fått berättat för mig att det var nån ventil som läkaren inte hade använt förr och att det var stopp i den. De fick akut springa och hämta en ny, men inte heller den funkade. Då beställdes en annan och till sist fick jag drogen.
Allt var som natt och dag. Vi fick en liten paus i helvetet och jag kunde till och med halvt slumra till under en och en halv timme. Därefter ökades droppet successivt och tryckkänslan blev allt starkare och värkarna började göra ont igen.
7:40 Tillbaka till andra Bästa vännen (lustgas)
10:20 Läkare tillkallas för att kolla läget. Melwin satt fast precis ovanför taggarna i bäckenet och jag hade varit öppen 9 cm i flera timmar trots att de ökat droppet och gett en extrados Epidural. Hon pratar med läkaren över sig och det beslutas att nytt beslut ska tas 11. Tills dess ökas droppet ytterligare = mer smärta och knappt paus mellan värkarna och jag får lägga mig på sidan igen för att försöka få Melwin att snurra runt och passera.
11:00 Inget har skett. Jag var uppgiven. Va fan! Så ont som jag hade så borde det ju ändå ha hänt något. Beslut tas om akutsnitt och jag får byta kläder och säng för att förberedas för operation. Jag blir rädd, men försöker behålla lite lugn. Har ju inget val. Trots att detta var det allra värsta jag kunde tänka mig.
Strax därefter kommer narkosläkaren ner och förklarar vad som kommer att ske samt ger första dosen bedövning genom Edan. Tur att jag hade den och slapp bli stucken en gång till. Kördes direkt upp till operation. Älsk. fick gå med någon annan. Kände mig ensam. Personalen omkring mig försökte trösta och lugna ner.
Jag hade sjukt svårt att lita på bedövningen. Jag kände ju visst att hon drog med någonting över magen. Panik! Ska de verkligen skära upp magen och bända isär den när jag är fullt vaken?
Älsk. kommer in i rummet och placeras snett bakom mitt huvud. Några minuter därefter så sätter de igång. Fy säger jag. Nej det gjorde inte ont... men jag kände ju som att de va inne med händerna i magen och grävde. Det gick fort och rätt vad det är så utbrister de "Oj, vad stor bebis!". I efterhand fick jag höra av BM att de hade reagerat så därför att snittet de lagt inte riktigt var stort nog... De hade kanske inte räknat med en Melwin på 5300g.. hehe.
12:12 Föds alltså Melwin och börjar skrika på en gång när han kommer ut ur magen. Jag får se en snabb skymt av honom innan personal och Älsk. går ut ur operationssalen med honom. Jag hör honom skrika utanför och tårarna kommer. Men kort därefter mår jag riktigt dåligt. 
Melwin<3 (5300g, 56 cm lång, 38 omkrets huvud).
När de kommer tillbaka in med honom och frågar om jag vill ha honom bredvid mig, vill jag, men kan inte. Jag mår så illa. Får istället en kräkspåse som sällskap. Hör hur de hela tiden säger åt tjejen som pumpar in droger att hon ska ge 5ml av det ena än det andra. Hör hur det sugs och känner hur det grottas omkring i magen. Älsk. och Melwin får inte vara kvar i rummet och jag bli själv igen. Sängen lutas neråt fotändan och det sugande ljudet fortsätter. Bisarr känsla! Dör jag?
Får nåt läkemedel mot illamåendet och kort därefter mår jag bättre och hör en häftmaskin. Tydligen sista putsen för sen börjas det plockas undan och operationen var över.
Jag körs till uppvak och får ligga ensam i 3 timmar innan jag ÄNTLIGEN får komma upp till min familj. Känns ändå tryggt att veta att Melwin är hos Älsk. Men ett uns av avundsjuka infinner sig... Jag ville ju ha mitt barn hos mig.
Sökte efter mat på pappas bröst.
På kvällen släpper allt och jag stortjuter. Gick ganska snabbt över. Fick stanna på BB i 3 dagar... men nu har vi vänt blad och vårt nya liv som en familj kan starta. Att man kan älska någon så mycket är helt ofattbart.
Det blev inte som vi tänkt oss, men vi fick en helt underbar son tillslut. <3
