Sasette

Melwin sitter på köksgolvet och leker. Jag har slängt i mig en tallrik gröt och laddar för ett morgonbesök på gymmet. SNÖN FALLER UTANFÖR... Va F*N?!

Vem beställde de här skitvädret? Igår växlade det mellan regn, sol och hagel... Idag snöar och blåser det. Vår och sommar tack!



Igår hade vi besök av Melfisens kompis Oscar och hans mamma. Trevligt med lite sällskap för både mig och fisen.

 Melwin och Oscar efter vår promenad i måndags.

Tiden flyger förbi. Nästan en vecka sen jag var här och skrev några rader. Får bli ett sådant där tillbakablickande inlägg (igen).

Barnmässan var inte riktigt vad jag väntat mig. Tyckte att det var trångt och mer reklam än försäljning. Men vi lyckades ändå få med oss en hel del hem. Melwins favoriter var den stora kassen med frukt- och vaniljkrokar (finns ju bara majskrokar i butik) och ballongen som han fick att hänga på vagnen. Själv var jag nöjd med inköp av bodys, pyjamasar, mössor och nappflaskor.

 Hemma på mormor och morfars altan i vårsolen.

Resan hem från värmland gick lika bra som ditresan. Det enda som strulade till sig, var att M givetvis lyckades med konststycket att lägga av ett jättekalas i blöjan strax innan vi var framme vid stockholms central. Lagom stressande för en redan spänd mamma. Tog av honom brallorna och förberedde så att det bara skulle vara att byta i sätet bredvid när folk började kliva av (ville inte släppa lukten mer fri i en nästan full tågvagn). Trots att jag förberett och stressade, slutade det med att vi var sist kvar på tåget och att konduktören stod en bit bort och tittade lite missnöjt på oss. Nöden har dock igen lag. Jag hade inte mkt till val. Var tvungen att byta innan vi satte oss på pendeln hemåt. Det gick efter omständigheterna ändå smidigt. Tog inte så lång tid och jag slängde bara M över axeln och tog med mig alla saker ut innan jag satte på selen.

 På ditresan sov han 5 min... gick bättre hem, då sov han en timme.

Det var en fullspäckad vecka hemma i värmland, men väldigt trevligt. Hann med att träffa min mormor, kusin Sara och två kompisar från universitetstiden. Ja, plus alla som kom förbi och hälsade på, eller som jag träffade på byn.

 Fina kusin Sara.

Det blev med andra ord en hel del åkande med bilen (tur att jag fick låna). Som tur var funkade det helt ok med Melfisen i nya bilbarnstolen som mamma köpt. Det enda jobbiga är att han sitter bak (men det gör han i vår bil också). Det är inte så enkelt att trösta eller stoppa i nappen igen om man är själv i bilen. Blev ett antal stopp på busshållplatser under veckan. Allt löser sig dock...

 Stor kille nu... inget babyskydd utan "riktig" bilstol.

Känns ändå skönt att vara hemma igen. Vardagen rullar på. Melfis blev jätteglad över att vara tillbaka hemma bland sina leksaker igen.

 - Oh vad många saker jag har!

Allra gladast är han dock för att han är hemma och kan gå i sin gåstol. Det var det första han gjorde när vi kom hem. Knatade fram och tillbaka i köket. Går undan när han sätter fart, men tar dock stopp i endera köksbordet eller kylen, så lite hjälp att vända vill han ha.

 Glädje!

Och lyckas man ta sig fram till ett ställe med lösa föremål... då är lyckan gjord!

 Hehe... lite stolt får man väl vara över att han väljer enbart träningslitteratur att dra ut ;-)

Nu sover fisen en stund, så då är det bäst för mamman att försöka fixa iordning sig. Ska ju vara på BVC om ett par timmar för 6-månaderskontroll och sprutor. Gör ont i mammahjärtat att veta att de kommer sticka honom i båda låren igen. Men det måste väl göras... så jag får försöka att vara cool. (Inte lätt för en mamma med sprutfobi)

Idag blir det en tur till Karlstad igen. Har blivit en tur varje dag...haha. Inte planerat, men när allt roligt är i stan, så får man ta bilen och åka.

Resan till värmlandsskogen gick alldeles strålande. Melwis trivdes bra i bärselen och somnade t.o.m. en stund innan vi klev på tåget. Dock väcktes han 5 min efter att tåget börjat rulla av en medpassagerare som drog i gardinerna hastigt och högljutt. Sen var han vaken hela resan, men inget gnäll.

Melwis har fortfarande kvar den envetna ögoninflammationen i höger öga. Vi torkar och torkar, men det är en aldrig sinande källa. Geggigt och irriterat.

Idag är det ju egentligen babysim, som jag trodde att vi skulle få gå på då vi missade förrförra veckan och förra veckan var det inget pga utbildning. Blir långt mellan baden för honom nu eftersom vi inte kommer vara hemma nästa söndag heller. Nåja. Vill och får inte bada med ögoninflammation, så det är som det är.

Igår besökte jag gymmet igen för första gången sen i början av januari. Otroligt skönt, men det känns att jag haft ett långt uppehåll. Träningsvärken är rätt go idag..haha. Ska nog ta en sväng i eftermiddag och träna bort värken. Hoppas snart att träningstokan är på rätt bana igen.

Imorgon åker jag och Melwis till värmlandsskogarna. Blir ett äventyr att åka tåg så långt. Hoppas och tror ändå att det kommer gå bra. Tar med lite leksaker, fruktpuré och majskrokar att muta med om det blir gnälligt. Man får ta till alla knep...

Att plocka bort och tugga på bitarna är ingen konst! (Sätta dit dem är svårare) Börjar sitta riktigt bra också, men faller snabbt ner när det lutar för mkt åt något håll.

Att vara föräldraledig är ett sämre betalt jobb än läraryrket... och det mina vänner, det säger endel..Haha. Skämt åsido. Jag är bra på att hålla koll på mina pengar och har alltid haft ett sparkonto som backup. Alltid lyckats ha lite kvar av lönen på kontot när den nya lönen sätts in.

Som husägare och föräldraledig, är det inte riktigt samma sak längre. Jag har aldrig varit så fattig. Inte ens som student (jobbade extra och bodde billigt). Tack och lov är vi två stycken! Jag är absolut inte avundsjuk på er som är ensamstående föräldrar. Att behöva vrida och vända på de fjuttiga kronorna man har kvar redan efter en vecka på den nya månaden, det är en prövning. Men nyttigt samtidigt. Jag tvingas tänka till om jag verkligen, verkligen behöver det där jag tänkt impulsköpa och jag tvingas vara ännu mer noga när jag veckohandlar. Räknade ut redan några dagar in i månaden att jag skulle ha 30 kr/dag att leva på fram tills jag fick nya pengar också pratar banken om att det är viktigt att starta ett sparkonto till Melwisen. Vem sjutton har råd att spara pengar när de är föräldralediga?

Nu har jag varit så sparsam jag kunnat och då har jag 36kr/dag fram till 25e. Ska jag spara de 6 kronorna kanske? Haha...

Ja, ja... som sagt. Det är nyttigt att vara sparsam och eftersom jag har min sugardaddy, så klarar vi oss bra.

Igår lagade jag några olika puréer till M. och frös in. Han är dock inte allt för matglad just nu. Hostig och med ögoninflammation, vill han allra helst bara ha ersättning. Men banan går alltid ner!

 
Från höger; Pasta med broccoli, morot potatis och broccoli, potatis majs och ärtor.

Dock alltid glad när han får sitta vid bordet och äta sin mat. Det är liksom en av höjdpunkterna på dagen. Han får nu alltid endera puré eller gröt och frukt till efterrätt varje dag vid lunch. Ska snart byta ut ett mål till om dagen till fast föda.  Tror att det blir gröt på morgonen och sen puré vid lunch och resten ersättning. Mammas pojke blir stor... Uj, uj... snart 6 månader.



Igår badade jag Melwis och smörjde in honom innan han fick kvällsflaskan och somnade. Han blir allt stadigare och kan nu stå enbart med stöd av att man håller honom i armarna. Dock lite halkigt i badkaret, så strax efter att kortet är taget åkte han rutschkana och jag fick fånga upp honom i armarna så att han inte skulle slå ihjäl sig. Olyckor händer sjukt lätt om man inte är med hela tiden. Tur att man har hyffsat snabba reflexer.



Nus ka jag slänga i en tvätt och röja undan på diskbänken. Skönt att kunna hänga tvätten ute. Äntligen är det vår! Nu väntar jag bara på att slippa sätta overall på Fisen och att kunna sitta ute på altanen och dricka kaffe och grilla.

I eftermiddag blir det fikadate med mammagruppen och ikväll tänker jag ta en tur till gymmet. Får ta det lugnt, men känner mig såpass frisk att jag kan tillåta mig att smygstarta träningen igen. Dags att komma back on track!

Det finns anledningar till varför jag efter min föräldraledighet troligtvis inte kommer att komma tillbaka till läraryrket. Det finns anledningar, som trots att jag älskar att undervisa och trivs bra med att arbeta med ungdomar, ändå får mig att känna att vad som helst skulle vara ett bättre yrke än att arbeta som lärare.

Det är svårt för den som aldrig arbetat som lärare, att faktiskt sätta sig in i arbetsbelastningen och frustrationen som man känner varje dag. Utåt, mot elever och föräldrar, märks det inte så tydligt eftersom lärare (jag drar alla över en kam) verkligen vill att deras arbete ska vara så bra som möjligt och att det främst ska vara så bra som möjligt för eleven. Det är trots detta lätt för den som inte arbetat som lärare att komma med åsikter. Alla har ju gått i skolan och alla har en bild av hur det måste vara att arbeta där.

Den vanligaste kommentaren... "Ni har ju tid att återhämta er på loven". Glöm den... De lärare som idag har turen av att faktiskt ha ett ledigt lov, de jobbar nog ändå med allt det som de inte hunnit under arbetstid. Vi som arbetar på friskolor har dock inga lediga lov. Om vi inte har komptid att ta ut d.v.s. Jag har kontorsarbetstider 8-16:30 som de flesta andra i detta samhälle, men de gånger jag lyckats arbeta enbart under arbetstid, de kan lätt räknas på fingrarna.

Jag hittade det här, otroligt pricksäkra, brevet på en blogg;

Vad ska man säga? Jag har jobbat som lärare i tio år och jag älskar/älskade det jobbet. Men jag slutade. Det var lite som att göra slut med sin första flickvän. Men just nu vill jag inte tillbaka. Vad kan det bero på?1. Jag vill inte bli misstrodd. Jag vill att rektorer, skolpolitiker och journalister m.fl. ska utgå från att jag är ett proffs tills motsatsen bevisats. Nu är utgångsläget väldigt mycket att något är fel om inte motsatsen bevisats. Detta leder till en situation som påminner om Josef K:s i Processen. Man ska dokumentera allt man gör, så att man kan bevisa att inget felaktigt har skett. Det finns ingen tydlig anklagelse, så för att föregripa en potentiell anklagelse (vilken som helst) så måste man visa att man aldrig gjort något fel. Det ska skrivas pedagogiska planeringar, trots att alla vet att undervisning inte kan följa en planering. Den måste kontinuerligt planeras och planeras om utifrån förutsättningar. Lik förbaskat ska det lämnas in ett litet papper som beskriver något som i själva verket inte kommer att inträffa.

 

Sedan ska alla kunskapsresultat dokumenteras på sådant sätt att andra kan ta del av den – inte ändamålsenligt – dvs. så att jag kan hålla reda på vad eleven kan och kan tala om det för eleven – utan så att vem som helst kan läsa och förstå det. Dessutom är betygs- och uppföljningstrycket så stort att man får lägga på tok för mycket tid på att försäkra sig om att man tar upp alla föreskrivna mål och allt innehåll och att alla betygskriterier används vid bedömningen (för man kan inte missa någon del för då får eleven F). Detta går ut över friheten i arbetet. Det går ut över medinflytandet och gör lärarjobbet mer till ett kamrersjobb än till ett pedagogiskt arbete

Sedan ska åtgärdsprogram upprättas och möten hållas. Att det tar tid och fokus från själva åtgärderna verkar ingen tänkt på. Det är viktigare med pappren än det man gör. Om ingen planering finns, om resultaten bara finns i mina anteckningar om inga åtgärdsprogram upprättas då har inte undervisningen planerats, inga resultat uppvisats och inga åtgärder vidtagits – för det finns ingen tillit. Ingen verkar längre räkna med att någon lärare kan vara samvetsgrann, engagerad och ansvarsfull. Alla är skyldiga till motsatsen bevisats.

Och till och med när alla planer är skrivna och alla lektioner, prov, bedömningsformer och omdömen gjorda och dokumenterade, kommunicerade och förankrade – enligt konstens alla regler och i enlighet med alla bestämmelser – så ringer ändå någon förälder (som aldrig kommit på utvecklingssamtal och som inte har en aning om all denna myckna dokumentation och allt detta monumentala arbete) och klagar och river upp himmel och jord över att deras barn “bara” fått Godkänt som betyg. I dessa lägen har du inget stöd att vänta från din rektor. Det spelar ingen roll hur mycket du dokumenterat, hur bra utvärderingar du har och hur engagerad du är. Du får inget stöd utan får ensam ta smällen och får på sena kvällstimmar sitta i timmar med föräldern och tålmodigt förklara vad betyget beror på. De litar förstås inte heller på dig som lärare. Det spelar ingen roll att eleven sagt att man är “bästa läraren” – de vet ju, de har ju läst i tidningen, att alla lärare är inkompetenta.

2. Jag vill undervisa. Men undervisningen ges inte mer plats än de schemalagda lektionerna. Man förväntas teleportera sig från ena änden av skolan till den andra för att hinna till nästa lektion. Och man verkar tro att läraren kör samma gamla lektioner om och om igen och att lektioner tarvar varken förarbete eller efterarbete.

Det tar tid att botanisera runt på nätet och att läsa på i olika böcker och diskutera med kollegor. Man kanske själv måste gå på ett studiebesök eller gå en kurs ibland? Man kanske rentav måste sitta en stund i lugn och ro och tänka? Men inga möten kan du utebli ifrån och inga lektioner ställas in. Från 7.30 till 13.00 kan du vara i arbete utan rast eller mat. Det viktiga är att du är där (på plats) inte kvaliteten på din insats. Nej, det har inte bara hänt en gång.

3. Jag vill vara ledig någon gång.

4. Jag vill att det jag gör ska tas på allvar. Jag vill få tid och möjlighet inom ramen för 45 timmar (inte 50, inte 60) att göra research för undervisningen, hitta inspiration så att jag kan sprida glöd och engagemang, tid att analysera resultaten i klasserna och framförallt tid att tänka ut, formulera, testa och utvärdera min undervisning. Ska du göra det du har utbildning till måste du jobba 10 timmar gratis i veckan. Om du reducerar dig själv till en kopia av dig själv eller till en megafon för ett läromedel och skriver omdömen som du i hemlighet skäms för, ja, då kan du kanske få fason på din arbetstid och ha tid till dina egna barn.

5. Jag vill få kunna göra fel. I den nuvarande misstroskulturen finns inget utrymme för misstag. Allt måste vara på plats. Alla papper inne i tid. Alla betygskriterier bedömda. Allt innehåll behandlat. All närvaro införd. Alla telefonsamtal ringda. Alla PK-orden sagda. Jobbet är omänskligt. Gör du minsta miss så har du inte gjort det du ska. “Good enough”-nivån är att allt ska vara gjort. Och den inbäddade kritiken, eller öppna klagomålet uteblir inte heller. Även om du gjort rätt på allt i åratal så är kan du räkna med att någon lagt märke till att du la in omdömen i en klass lite sent eller glömt frånvarorapportera i en klass. Då väger kvaliteten på undervisningen och relationen till eleverna plötsligt lätt.

Slutligen
I nuläget verkar alla utom lärarna själva veta vad som ska göras i skolan och hur det ska göras. I tidningarna slås de sviktande resultaten upp på förstasidorna och diverse förståsigpåare lägger ut texten kring vad som måste göras. Alla kan lägga till nya arbetsuppgifter åt lärarna som allt som oftast genererar ännu ett papper. Forskarna skriver i raljerande ordalag om lärarnas felaktiga betyg, lustiga och bristfälliga omdömen och utvecklingssamtal; eller om deras bristande IT-kompetens; eller om hur de inte följer kursplanen. Alla kan säga vad som är fel, men ingen verkar kunna göra rätt. Det är kanske lättare att döma, kritisera och recensera än att undervisa?

Att alla utom en själv kan formulera vad man ska göra är typiskt för de mest simpla, ofria och okvalificerade jobben. Telefonsäljare följer ju ett färdigt manuskript. Numer så har de stora skolföretagen börjat med standardiserade lektioner. Läraren förväntas inte längre vara kompetent att förebereda, genomföra och utvärdera sin egen undervisning. Det behövs gemensamma planeringar, standardiserade lektioner och centralt framtagna prov. Det verkar kanske harmlöst men är ett tydligt bevis för proletariseringen och den ökande ofriheten i ett stolt yrke, Sveriges viktigaste.

I nuläget kommer jag inte tillbaka. Nej, fan heller.



Det är några månader kvar tills jag ska tillbaka till arbetslivet efter föräldraledigheten, men om inte ett under sker, så kommer det troligtvis att saknas en till lärare. Jag håller med: NEJ; FAN HELLER.

Har varit riktigt risig i en vecka nu. Äntligen börjar jag känna att det åtminstone går åt rätt håll. Ingen feber och kroppen känns helt ok... om det inte vore för den förbannade hostan. Har hostat så att blodkärlen sprängts kring ögonen. Ser helt galet ut. Inte konstigt att folk stirrade på mig när jag var till affären och handlade igår. De måste undra vad jag har för konstig sjukdom.

Vill verkligen bli frisk nu. Känns som att det har varit nåt skit i kroppen hur länge som helst. Innan den här dunderförkylningen har jag ju haft ont i både knän och axlar och kännt mig oförskämt seg och trött hela tiden. Får hoppas att det här är kulmen och att jag snart är tillbaka på rätt spår och kan börja träna som vanligt igen. Mår verkligen piss av att inte kunna/orka röra på mig. Känner mig instängd i en sumodräkt. Som om min kropp är omsluten av ett lager späck. Uscha! Snart så... Snart är jag på banan igen.

I Onsdags kom min moster och kusin på blixtvisit. De skulle med ett tidigt flyg till sol och bad på torsdagsmorgonen, så de mellanlandade här för att vara säkra på att inte hamna i nån snöstorm eller liknande och missa flighten. Fick världens finaste tulpaner! Är det någon blomma som jag tycker om att ha i bukett hemma, så är det just tulpaner. Helt klart mycket finare än rosor.



Melwin har än så länge klarat sig från våra baciller. Han är bara lite snuvig, men i övrigt är han pigg och glad. Har försökt att underhålla honom så gott jag kunnat medan jag varit risig. Tur att han oftast nöjer sig med att endera vara i gåstolen eller ligga och chilla på fårskinnsfällen framför barnkanalen. Värre blir det väl sen när han är äldre och man själv är dålig... men nu ska vi inte ta ut något i förskott. Peppar, peppar, så är jag sällan dålig och sjuk.

Idag blir det till att försöka röja upp litegrann här hemma och ta en promenad i solskenet. Babysimmet är inställt idag pga kurs, så vi behöver inte passa några tider. Känns också skönt eftersom jag absolut inte har lust att hoppa i en baddräkt just nu.

Ha en bra dag allesamman!

Har drabbats av Älsk. manliga förkylning... Riktigt skruttigt. Tjock hals som gör det svårt att svälja, ont i kroppen och främst i nacken, Huvudvärk och lite feber.

Krafterna räcker precis till att ta hand om Melwis. Emellan ligger jag bara i soffan. Inte lust eller ork att vara sjuk! Grrr....

En bild på den nya blonda färgen. Ser naturligt ut tycker jag. Nöjd... men hade förstås varit nöjdare om de tagit bort det utväxta lila.



Har blivit förkyld dessutom. Var det som var på g igår. Inte så jättesnuvig ännu, men halsen känns tjock och jag är trött. Knaprar alvedon och dricker te med honung.

Jag förstår inte vart tiden tar vägen. Visste att jag inte uppdaterat på ett tag, men att det skulle vara 4 dagar sen. Skärpning på torpet. Nu blir det ett sådant där långt inlägg med massa foton igen. Har varit ett par risiga dagar då M haft jobbigt med magen och att göra nr 2 IGEN. Skrutt att han verkar ha ärvt sin pappas känsliga mage och inte min plåtburk.

Till slut lossnade iaf proppen och efteråt mår han så klart mycket bättre och sover hela nätterna som vanligt istället för att vakna och gråta varannan timme. Min energinivå räcker inte till till varken träning eller bloggande. Har nog nåt virus i kroppen dessutom. Älsk. har varit förkyld och hängig i en vecka och idag blev jag plötsligt riktigt risig. Blev illamående när jag stod upp och fick ont i kroppen. Har tagit värktabletter, så nu mår jag förhållandevis bra. Kan iaf sitta i soffan och skriva på datorn utan att må illa.

Åkte till Sthlm idag och var hårmodell på en färgkurs. Hade hoppats på en större förändring, men det visade sig vara en kurs i blondering och uppljusning av hår så jag fick en kallare blond färg i håret och de lila partierna är fortfarande kvar. Attans! Dock skönt att slippa ha utväxt på det blonda och den nya blonda färgen är snygg. Ska nog låta mamma klippa mig när jag åker till värmland om det inte dyker upp nån klippkurs tidigare.

Som sagt... träning har det inte blivit någon på en hel evighet. Alltid är det något som  ställer till det. Ont i kroppen, trött, Älsk. kommer hem sent. Mår ärligt talat riktigt dåligt över att jag går upp i vikt igen och ser ut som en marshmallows. Jag som hade kämpat så i januari och kommit en god bit på väg tillbaka till den kropp som jag känner mig bekväm i. Nu hänger pösmagen över byxorna igen...FAN. Men varje gång jag ska ta mig sjäv i klagen igen, så pajar kroppen på ett eller annat sätt. Känner mig som skadat gods. Är det inte knäna, så är det axlarna... och nu är jag sjuk. Håll en tumme eller två för att jag kan dra igång och träna igen. Jag mår bättre både fysiskt och framförallt psykiskt när jag tränar.

Melwis blir bara bättre och bättre på att röra sig i gåstolen. Numera är det inte enbart bakåt han färdas. Vi övar också massor på vändningar. När han är på humör så funkar mage till rygg jättebra. Det kommer... Snart snurrar han runt som en krokodil och fräser omkring med gåstolen så att vi får akta benen.

Köpte ny overall och mössa till M. Vinteroverallen började bli alldeles för varm. Han vara alldeles svettig när man tog upp honom stackaren. Så fin i sin nya overall. Allt klär en skönhet =).



Har fått den nya bärselen också (dålig bild tyvärr). Ännu inte fått in snitsen på att få honom i och ur den om jag vill bära på ryggen.... men med lite övning kommer det att bli toppen. Får dock vänta med att ha honom längre stunder på ryggen eftersom rekommendationen är 6 månader för att bära dem där. De måste ha full huvudkontroll. M. har bra kontroll, men om han skulle sitta där längre stunder så skulle han nog bli för trött. Den var dock precis som jag trodde en piratkopia av Ergobaby och funkar på samma sätt. M. sitter mycket skönare och bättre än i Babybjörnen (Sitter på rumpen istället för att hänga i skrevet) och vikten verkar fördela sig bättre. Vilket kanonköp för 300 kr istället för 1300!



Det nya är också att M. har börjat använda benen i babygymmet. Ja, till det mesta egentligen. Han ligger ständigt med fötterna upp i vädret. Frågan är hur länge till gymmet är helt eftersom han lyckas hålla fast solen med fötterna (därav det smattrande ljudet).




Avslutar detta långa inlägg med ytterligare en bild på världens goaste unge...