Stort tack
Verkligen stort tack för alla fina gratulationer och kommentarer här på bloggen. <3
Livet rullar på här hemma. Försöker komma in i rutiner och så sakteliga lära känna varandra. Det följde ju inte med någon bruksanvisning till lillkillen. Konstigt ... Hehe.
De första dygnen har varit sjukt jobbiga. Melwin har varit otröstlig på nätterna och haft problem med magen. Älsk. duger inte som tröst när han blir galet ledsen, skriker ännu värre om pappa ska trösta, utan det har varit jag som fått vanka av och an här hemma med en skrikande Melwin. Mitt nya smeknamn "Milko".
Vår första tanke efter 2 vakna nätter var "Jaha, just typiskt att vi ska få ett barn med kolik också.", men nu verkar det ha stabiliserat sig och han har hållit sig till att äta var tredje timme även på nätterna och SOVER däremellan. PUH! Håll tummar och tår för att det fortsätter så. Jag blir en mycket piggare och gladare människa om jag får sova några timmar.
Lyckades göra nån konstig vridning i fredags och slet naturligtvis upp snittet i magen efter att nitarna var borta. Jäspalt vad det sved. Typiskt mig. Men det som inte går att laga med tejp, det går inte att laga! Hehe... Tejpade ihopa såret igen, så det ska nog ordna sig.
Helgen har varit fylld av besök. PÅ lördagen kom mamma och pappa (mormor och morfar) och hälsade på. De hade med sig massor av presenter till Melwin från släkt hemma i värmland. Jättefina saker! Vi tackar för alla paket. Melwin tycker allra bäst om babysittern som han fick av mina mostrar. Den sitter han i på köksbordet när vi äter eller grejar i köket.
"Det vackraste har man på bordet" som mamma sa. =)
På tal om köksbord... Mina underbara föräldrar gav oss köksbordet som vi suktat efter i för tidig julklapp. <3 Sååå skönt att kunna sitta vid ett ordentligt bord och äta. Vi har ju haft ett gammalt klaffbord till köksbord sen vi flyttade in, eftersom vårt gamla köksbord var alldeles för stort. Vad gjorde man utan sina föräldrar? Jag hade itne klarat mig utan mina iaf... De ställer alltid upp och har alltid varit ett stort stöd i vått och torrt.
På söndagen kom Älsk. syster med familj och Melwins farmor på besök. De hade med sig en ny (begagnad) diskmaskin som vi skulle få. Bar upp den på altanen och sen skulle Älsk. visa att vår maskin bara står och tömmer. Tror ni inte att maskinen startar då? Haha... Som vi har grejat med den där maskinen och skrivat isär och haft oss. Jättebra att den helt plötsligt väljer att gå igång, men knas att de hade släpat hit en ny maskin som de sen fick ta med sig tillbaka igen.
Röstresurserna testas hos faster.
Har börjat promenera varje dag. Melwin sover som en stock i vagnen medan mamma motionerar för att få tillbaka lite flås. =) Kommer ta lång tid innan man är tillbaka i form igen. Magmusklerna är näst intill obefintliga efter att ha varit isärdragna, men det får ta den tid det tar. Vad gör väl lite hängbuk när man fått en helt underbar liten varelse att älska?
Igår var vi en snabbtur till IKEA. Ingen höjdare tyckte Melwin som skrek som en stucken gris så fort han fick ligga i vagnen. Fick gå och bära på honom. Blir till att köpa en bärsele! Man orkar inte bära honom längre stunder. De 5 kilona känns som 10 i ryggen... Vi fick iaf med oss lite ny ljus till vardagsrummet (så mysigt med tända ljus på höst och vinter), och ett gäng med små handdukar till kräks och amning.
Nej, nu måste jag lägga ifrån mig Pyret en stund och försöka hinna fixa iordning mig och gå ut på promenad innan nästa matning. Ligger här på min mage och snosar. Lite skillnad på hur man får blogga numera...haha...
Livet rullar på här hemma. Försöker komma in i rutiner och så sakteliga lära känna varandra. Det följde ju inte med någon bruksanvisning till lillkillen. Konstigt ... Hehe.
De första dygnen har varit sjukt jobbiga. Melwin har varit otröstlig på nätterna och haft problem med magen. Älsk. duger inte som tröst när han blir galet ledsen, skriker ännu värre om pappa ska trösta, utan det har varit jag som fått vanka av och an här hemma med en skrikande Melwin. Mitt nya smeknamn "Milko".
Vår första tanke efter 2 vakna nätter var "Jaha, just typiskt att vi ska få ett barn med kolik också.", men nu verkar det ha stabiliserat sig och han har hållit sig till att äta var tredje timme även på nätterna och SOVER däremellan. PUH! Håll tummar och tår för att det fortsätter så. Jag blir en mycket piggare och gladare människa om jag får sova några timmar.
Lyckades göra nån konstig vridning i fredags och slet naturligtvis upp snittet i magen efter att nitarna var borta. Jäspalt vad det sved. Typiskt mig. Men det som inte går att laga med tejp, det går inte att laga! Hehe... Tejpade ihopa såret igen, så det ska nog ordna sig.
Helgen har varit fylld av besök. PÅ lördagen kom mamma och pappa (mormor och morfar) och hälsade på. De hade med sig massor av presenter till Melwin från släkt hemma i värmland. Jättefina saker! Vi tackar för alla paket. Melwin tycker allra bäst om babysittern som han fick av mina mostrar. Den sitter han i på köksbordet när vi äter eller grejar i köket.
"Det vackraste har man på bordet" som mamma sa. =)
På tal om köksbord... Mina underbara föräldrar gav oss köksbordet som vi suktat efter i för tidig julklapp. <3 Sååå skönt att kunna sitta vid ett ordentligt bord och äta. Vi har ju haft ett gammalt klaffbord till köksbord sen vi flyttade in, eftersom vårt gamla köksbord var alldeles för stort. Vad gjorde man utan sina föräldrar? Jag hade itne klarat mig utan mina iaf... De ställer alltid upp och har alltid varit ett stort stöd i vått och torrt.
På söndagen kom Älsk. syster med familj och Melwins farmor på besök. De hade med sig en ny (begagnad) diskmaskin som vi skulle få. Bar upp den på altanen och sen skulle Älsk. visa att vår maskin bara står och tömmer. Tror ni inte att maskinen startar då? Haha... Som vi har grejat med den där maskinen och skrivat isär och haft oss. Jättebra att den helt plötsligt väljer att gå igång, men knas att de hade släpat hit en ny maskin som de sen fick ta med sig tillbaka igen.
Röstresurserna testas hos faster.Har börjat promenera varje dag. Melwin sover som en stock i vagnen medan mamma motionerar för att få tillbaka lite flås. =) Kommer ta lång tid innan man är tillbaka i form igen. Magmusklerna är näst intill obefintliga efter att ha varit isärdragna, men det får ta den tid det tar. Vad gör väl lite hängbuk när man fått en helt underbar liten varelse att älska?
Igår var vi en snabbtur till IKEA. Ingen höjdare tyckte Melwin som skrek som en stucken gris så fort han fick ligga i vagnen. Fick gå och bära på honom. Blir till att köpa en bärsele! Man orkar inte bära honom längre stunder. De 5 kilona känns som 10 i ryggen... Vi fick iaf med oss lite ny ljus till vardagsrummet (så mysigt med tända ljus på höst och vinter), och ett gäng med små handdukar till kräks och amning.
Nej, nu måste jag lägga ifrån mig Pyret en stund och försöka hinna fixa iordning mig och gå ut på promenad innan nästa matning. Ligger här på min mage och snosar. Lite skillnad på hur man får blogga numera...haha...
Kommentarer
Trackback
