Gult regn
Djungeltelegrafen har signalerat att mina rader saknas på den här sidan. Självklart ger jag vika och plitar några rader. Jag är ju en vänlig själ..Haha...
Livet rullar på här i Bålsta. Det enda molnet på himlen, är det stora gula molnet som hotar min ork, gör att jag helst skulle dra en taggig borste genom näsa och svalg samt ger mig andningsbesvär på nätterna. Våren är sannerligen inte en pollenallergikers vän!
Minns inte om jag skrev det sist.... men nu har Melfisen 2 tänder att stoltsera med. Min stora kille. 7 månader gammal redan! Har försökt fånga dem på bild, men det är stört omöjligt att få liten att le på beställning. Han blir gravallvarlig och fundersam så fort man tar fram mobilkameran och ska knäppa en bild.
Allt som vi använder är just nu väldigt spännande. Tevedosor, datorer, mobiler, sladdar, bunkar, slevar... You name it. Allt ska undersökas och helst smakas på! Pappas nördiga hörlurar till tevespelet var han och drog i häromdagen. Fick prova dem en stund... Snutten!
De nya tänderna kommer också väl till pass när man ska lära sig att tugga. Jag är så glad att vi fått en liten som äter det mesta och som tycker om det mesta. Det är bra mycket enkare att sätta gränser än att ha en kamp för att få barnet att äta som flera av de andra i föräldragruppen har. Jag tror också att det varit ett plus att jag lagar den mesta maten själv till fisen. På så sätt vet jag exakt vad han får i sig och jag kan testa mig fram och se vad som funkar bäst. Just nu gillas mat med lite större bitar bättre än släta puréer, som jag gjorde i början, och bananen äts helst i bitar och inte mosad.
Brukar ge honom små bitar av banan, men testade häromdagen att ge honom en lite större bit banan att själv hålla i och äta. Gick galant, men fråga mig inte hur han lyckades. Mosade in den med båda händerna som hjälp. Svalde han bananen hel? Det tog iaf inte lång stund innan den var uppäten och en glad och kanske lite stolt Melwin satt med tomma händer i sin stol.
Han har inte börjat förflytta sig själv ännu (med undantag för gåstolen som han nu manövrerar med lätthet och tar sig runt i nästan hela huset). Men det är nog på gång så småningom. Nu kan han själv, då han har lust, ta sig från sittande till liggande på magen och med lite hjälp kan han stå på alla fyra en liten stund innan rumpen blir för tung och drattar ner igen.
Det är verkligen så otroligt vad fort allt går. Hur snabbt de små växer och lär sig nya saker.... och en sak är säker... Man kan inte älska något annat mer än sina barn! <3
