En evighet...
Nej, ännu inte ens ett litet tecken på att Pyret är redo att komma ut. Går självklart och väntar och försöker känna efter... men nope - nada!
7 dagar kvar till BF nu och dagarna känns som veckor. Vet att det kan ske vilken dag som helst nu, men samtidigt så känns det långt borta. Undrar hur det ska dra igång... värkar?, Vattenavgång?, Slempropp?... Vad letar jag efter?
Kan inte riktigt föreställa mig hur det kommer bli. Hur min reaktion kommer vara. Hur jag kommer tackla smärtan som jag vet är oundviklig. Pratade med en vän (som ska ha sitt andra barn, beräknad en dag efter mig) om smärthantering. Hon studerade noga profylax inför första förlossningen och har repeterat inför den här och säger att hon haft stor hjälp av det... Kanske är jag naiv som tror att min kropp vet hur den ska hantera detta? Jag brukar rent instinktivt andas mig igenom smärta i normala fall. Har självklart aldrig haft sådan smärta med stort S som jag står inför, men det känns konstigt nog som att min kropp redan borde veta hur den ska göra. Att jag måste lita på mig själv...
Blir intressant och se om jag har totalt fel, eller kanske helt enkelt rätt.... Blir nog antingen eller är jag rädd.
BB-väskan är inte packad. Har lagt fram en hel del i extrarummet som jag ska ha med mig... men inte kommit mig för att göra färdigt. Det känns ju så långt bort... och om jag packar klart, så är jag rädd att jag kommer bli ännu mer otålig. Ni som fött barn.... har ni några tips på bra grejer att stoppa ner i väskan?
Har regnat konstant i 2 hela dygn. Därav har lusten att gå ut och slipa klart gungstolen varit lika med noll. Har bakat bullar coh spelat TV-spel istället. Idag skiner äntligen solen och jag ska försöka fixa till slipningen och målningen ute på altanen. Uppdaterar självklart med foton om det blir som jag förutsatt mig.
7 dagar kvar till BF nu och dagarna känns som veckor. Vet att det kan ske vilken dag som helst nu, men samtidigt så känns det långt borta. Undrar hur det ska dra igång... värkar?, Vattenavgång?, Slempropp?... Vad letar jag efter?
Kan inte riktigt föreställa mig hur det kommer bli. Hur min reaktion kommer vara. Hur jag kommer tackla smärtan som jag vet är oundviklig. Pratade med en vän (som ska ha sitt andra barn, beräknad en dag efter mig) om smärthantering. Hon studerade noga profylax inför första förlossningen och har repeterat inför den här och säger att hon haft stor hjälp av det... Kanske är jag naiv som tror att min kropp vet hur den ska hantera detta? Jag brukar rent instinktivt andas mig igenom smärta i normala fall. Har självklart aldrig haft sådan smärta med stort S som jag står inför, men det känns konstigt nog som att min kropp redan borde veta hur den ska göra. Att jag måste lita på mig själv...
Blir intressant och se om jag har totalt fel, eller kanske helt enkelt rätt.... Blir nog antingen eller är jag rädd.
BB-väskan är inte packad. Har lagt fram en hel del i extrarummet som jag ska ha med mig... men inte kommit mig för att göra färdigt. Det känns ju så långt bort... och om jag packar klart, så är jag rädd att jag kommer bli ännu mer otålig. Ni som fött barn.... har ni några tips på bra grejer att stoppa ner i väskan?
Har regnat konstant i 2 hela dygn. Därav har lusten att gå ut och slipa klart gungstolen varit lika med noll. Har bakat bullar coh spelat TV-spel istället. Idag skiner äntligen solen och jag ska försöka fixa till slipningen och målningen ute på altanen. Uppdaterar självklart med foton om det blir som jag förutsatt mig.
Kommentarer
Trackback
