Sasette

Var nervös imorse. Ville inte ha ett svar jag inte kunde hantera (typ... du kan gott vänta ett tag till). Ville att BM skulle ta min önskan om ett slut på detta på allvar.

SF-måttet hade återigen ökat (41 cm nu)... Hade lust att skrika - Vad var det jag sa! Först nu verkade hon tycka att det hade stuckit iväg...Jag har frågat om man inte skulle göra ett tillväxtultraljud, men inte fått något. Livmodertappen var inte fullt mogen och det var bara öppet ett finger. FAN! Hon svepte hinnorna, så kanske mognar det lite till under natten.

Hon ringde upp Akademiska och bad om en tid för igångsättning. De opponerade sig först och tyckte att vi kunde vänta, men tack och lov så hade vi BM på vår sida. För stort SF för att vänta. Sagt och gjort.... vi fick en tid imorgon kl. 9:30.

Det var inte alls såhär jag hade föreställt mig förlossningen. Jag som skulle vara hemma så länge som möjligt för att slippa tillbringa så lång tid på sjukhuset. Nu blir det tvärtom... antagligen en lång tid på sjukhus. Vi har laddat upp med tidningar och filmer. Hoppas bara på att Älsk. får sova över om det drar ut på tiden. Har hört att det inte alltid är så att partnern får stanna över natten vid igångsättningar. Jag vill verkligen inte bli lämnad ensam på ett sjukhus! Behöver honom hos mig.

Nej, jag ska ta en sak i taget... Inte ta ut någonting i förskott, utan möta varje ny händelse där och då. Jag fixar detta! Snart är du här Pyret! <3