244...
Så många dagar har jag nu varit gravid. Galet. Känner ingenting längre. All molvärk försvann igår på förmiddagen och har sedan dess lyst med sin frånvaro. Pyret har knappt rört sig heller, så ett tag började jag bli orolig och fundera på om han levde (men då rör han sig). Det är väl så trångt därinne så att han inte har möjlighet att röra sig. Måste vara som att sitta i ett skruvstäd.
Det här höstvädret gör ju inte att mungiporna pekar längre åt norr direkt. Igår när jag var ute på altanen hörde jag ett underligt ljud. Som små luftbubblor i lera. Insåg ganska snart, efter att ha satt mig på huk, att det var vår gräsmatta som gav ifrån sig dessa ljud. Gräsmattan är som en leråker där vatten puttrar upp från underjorden. Bubblar upp lera som lägger sig som bollar i gräsmattan. Usch! Snart sjunker väl hela huset ner i underjorden...
Just nu är det iaf uppehåll, så jag ska bege mig ut på en rejäl promenad i skogen. Kanske skakas Pyret lite längre ner i bäckenet då.
