Gulle er...
Tack för fina komplimanger! Det kan man behöva som spädismorsa. Mestadels av tiden känner man sig allt annat än snygg med kräks och annat på både kläder och kropp...
Melwin tycker att håret har jättefin färg. Han tittar på mig som om jag vore en färggrann leksaksmobil som hängde ovanför honom...haha. Han vaknade tidigt imorse, men sover nu gott i sin vagn medan mamma sitter här och bloggar med en STOR kaffekopp (min pappa kallade muggen för blomvas...men jag tycker den är alldeles lagom för att vakna till liv...haha).
Hoppas att M. vilar och sover mer idag. Kvällen igår var inte alls rolig. Han var övertrött, gallskrek och grät. Vägrade somna. Så fort han slumrade till, så spärrade han upp ögonen en sekund för att sen knipa ihop dem och skrika. Lilla pyret. Inte lätt att vara 7 veckor och ute på sådana äventyr. Man kan ju inte somna...kan ju missa något då jue...
Måste erkänna att jag fuskade för första gången på sockerutmaningen igår.... Lite dåligt samvete har jag, men jag känner faktiskt inte det där suget efter att ha triggat igång beroendet, så jag kanske klarar mig trots detta. Var liksom bara tvungen att ta ett halvt glas julmust och en nybakt lussebulle. Det doftade såååå underbart när jag och M. kom hem och såg att Älsk. hade bakat. Huvudsaken är väl att jag inte faller dit igen. Nu är det ju bara 10 dagar kvar, så har jag klarat november månad... med förhoppningsvis bara ett enda snedsteg från den tänka banan. Det kommer jag att vara stolt över.
Melwin tycker att håret har jättefin färg. Han tittar på mig som om jag vore en färggrann leksaksmobil som hängde ovanför honom...haha. Han vaknade tidigt imorse, men sover nu gott i sin vagn medan mamma sitter här och bloggar med en STOR kaffekopp (min pappa kallade muggen för blomvas...men jag tycker den är alldeles lagom för att vakna till liv...haha).
Hoppas att M. vilar och sover mer idag. Kvällen igår var inte alls rolig. Han var övertrött, gallskrek och grät. Vägrade somna. Så fort han slumrade till, så spärrade han upp ögonen en sekund för att sen knipa ihop dem och skrika. Lilla pyret. Inte lätt att vara 7 veckor och ute på sådana äventyr. Man kan ju inte somna...kan ju missa något då jue...
Måste erkänna att jag fuskade för första gången på sockerutmaningen igår.... Lite dåligt samvete har jag, men jag känner faktiskt inte det där suget efter att ha triggat igång beroendet, så jag kanske klarar mig trots detta. Var liksom bara tvungen att ta ett halvt glas julmust och en nybakt lussebulle. Det doftade såååå underbart när jag och M. kom hem och såg att Älsk. hade bakat. Huvudsaken är väl att jag inte faller dit igen. Nu är det ju bara 10 dagar kvar, så har jag klarat november månad... med förhoppningsvis bara ett enda snedsteg från den tänka banan. Det kommer jag att vara stolt över.
Kommentarer
Trackback
