Köttbulle
Hej!
Det var längesen jag skrev någonting här på bloggen. Anledningen är att det inte varit roligt att skriva när jag inte kunnat skriva vad som egentligen snurrar omkring i mitt huvud. Har velat vänta tills det känts mer säkert.
Jag ska ha barn och är så fantastiskt glad att jag skulle vilja skrika ut det till hela världen. Samtidigt kommer jag inte att känna mig helt säker förrän vi varit på UL i vecka 18 och förhoppningsvis fått veta att allt är som det ska med den lilla. Vet inte hur jag skulle reagera om vi får besked om att barnet har någon allvarlig missbildning. Men nej, det ska man inte tänka på. Klart att allt kommer att vara bra!
Jag har redan en stor mage som är svår att dölja och har mått illa i en månads tid. Kräkts och hängt över toaletten varje morgon. Har känt mig mkt bättre både igår och idag, så hoppas att den värsta perioden är över. Har varit tufft att jobba samtidigt som jag varit illamående och så trött att kroppen bara skrikit. Några dagar har jag helt enkelt inte kommit iväg. Ångesten över att behöva stå upp, ihopträngd med andra, i 50 minuter på ett tåg, samtidigt som man är illamående. Nej det har inte varit lätt. Hålle en tumme för att den perioden är över.
Vecka 11 nu. I alla böcker står det att man ännu inte kan se att man är gravid. Haha... vilket skämt. Inga kläder passar, brösten är så stora att BM frågade om jag gjort en bröstoperation och magen är som en liten badboll. Skulle inte förvåna mig om de räknat fel, eller om det är flera bebisar på gång. Annars har all litteratur om graviditet som jag läst - FEL.
Närmsta familjen vet om att jag är gravid, men de allra flesta har vi inte sagt någonting till. Alla säger att man ska vänta tills åtminstone vecka 12. Har du någon erfarenhet? Hur gjorde du?
Måste snart berätta på jobbet. De misstänker nog redan att någonting är på gång med tanke på alla mina "sjukdagar". Det allra roligaste är att en kollega är i precis samma sits. Det skiljer en vecka mellan våra graviditeter. Märkligt hur det kan bli.
Nej nu måste jag göra mig iordning och knalla upp till tåget. Ännu en utbildningsdag på jobbet. Vansinnigt tråkigt att sitta på utbildning hela dagarna, men jag har ändå annat i skallen.
Det var längesen jag skrev någonting här på bloggen. Anledningen är att det inte varit roligt att skriva när jag inte kunnat skriva vad som egentligen snurrar omkring i mitt huvud. Har velat vänta tills det känts mer säkert.
Jag ska ha barn och är så fantastiskt glad att jag skulle vilja skrika ut det till hela världen. Samtidigt kommer jag inte att känna mig helt säker förrän vi varit på UL i vecka 18 och förhoppningsvis fått veta att allt är som det ska med den lilla. Vet inte hur jag skulle reagera om vi får besked om att barnet har någon allvarlig missbildning. Men nej, det ska man inte tänka på. Klart att allt kommer att vara bra!
Jag har redan en stor mage som är svår att dölja och har mått illa i en månads tid. Kräkts och hängt över toaletten varje morgon. Har känt mig mkt bättre både igår och idag, så hoppas att den värsta perioden är över. Har varit tufft att jobba samtidigt som jag varit illamående och så trött att kroppen bara skrikit. Några dagar har jag helt enkelt inte kommit iväg. Ångesten över att behöva stå upp, ihopträngd med andra, i 50 minuter på ett tåg, samtidigt som man är illamående. Nej det har inte varit lätt. Hålle en tumme för att den perioden är över.
Vecka 11 nu. I alla böcker står det att man ännu inte kan se att man är gravid. Haha... vilket skämt. Inga kläder passar, brösten är så stora att BM frågade om jag gjort en bröstoperation och magen är som en liten badboll. Skulle inte förvåna mig om de räknat fel, eller om det är flera bebisar på gång. Annars har all litteratur om graviditet som jag läst - FEL.
Närmsta familjen vet om att jag är gravid, men de allra flesta har vi inte sagt någonting till. Alla säger att man ska vänta tills åtminstone vecka 12. Har du någon erfarenhet? Hur gjorde du?
Måste snart berätta på jobbet. De misstänker nog redan att någonting är på gång med tanke på alla mina "sjukdagar". Det allra roligaste är att en kollega är i precis samma sits. Det skiljer en vecka mellan våra graviditeter. Märkligt hur det kan bli.
Nej nu måste jag göra mig iordning och knalla upp till tåget. Ännu en utbildningsdag på jobbet. Vansinnigt tråkigt att sitta på utbildning hela dagarna, men jag har ändå annat i skallen.
Kommentarer
Postat av: theokleia
tack för peppningen, det behövs :)
grattis till den växande magen. så roligt! även om det inte är lika roligt att må illa och vara sjukt trött men det går över. vi berättade tidigt, runt v. 8. kunde liksom inte hålla oss men väntade till v.13 på jobbet.
ha en bra helg. kram
Trackback
