Sasette

God morgon i stugorna!

Helt plötsligt och utan förvarning, lyckades vi på något sätt hamna på rätt sida vägen. I vad som känns som ett ögonblick har vi både bil och hus.. Vad sjutton hände? Känns som att vakna upp efter en blöt kväll ute och det första man funderar på är vad i hela friden man varit med om...haha.

Bilen står alltså och väntar hemma hos mina föräldrar. De är som vanligt alltid för snälla och ställer upp och kommer med bilen till oss på lördag; eller är det kanske för att klämma på bebismagen som de kommer? ;-)

Budgivningen på huset kändes igår hopplös. Vi hamnade i ett läge där vi kände att vi inte riktigt vågade ta klivet över kanten och hoppa. I ena meningen sa mäklaren att hon ville skriva papper så fort som möjligt och i nästa bredde hon på med allt som hon trodde skulle behöva åtgärdas på huset. Vi visste inte riktigt om hon ville varna oss eller bara vara ärlig. Efter konfererande med föräldrar och kollegor tog vi ändå beslutet att lägga in ett sista bud. Därefter hängde jag inte riktigt med i svängarna. När jag satt på tåget hem från jobbet ringer älsk. och säger att jag ska hoppa av i Bålsta för att vi ska skriva på kontrakt. Kände mig helt groggy när jag stapplade dit... och har drömt om huset heeela natten, men jag tror att det kommer landa snart. Jag är jätteglad och vet innerst inne att vi kommer trivas i huset. Intution kallas det!

Inflyttning skr redan 1 Augusti och det innebär att vi har massor att administrera innan dess. Måste ringa banken och besiktningsman idag... det är prio ett. Undrar när jag ska hinna jobba? Det är tur att det är lugnare på jobbet och att jag i princip är färdig med all bedömning. Betygen skall låsas idag.

Vårt hus... (shit vad konstigt... sa jag HUS?)