En dag att minnas...
Gårdagen blev precis så bra som jag hoppats på. Träffade L. för en lunch på centralen. Alltid lika roligt att träffa henne. Förstår inte hur det kan gå så lång tid mellan gångerna när vi befinner oss i samma stad varje dag. Vi har dock blivit mycket bättre och försöker åtminstone ses varannan månad..hehe. Hoppas att det kan bli lite oftare när jag är mammaledig och har all tid i världen (inbillar mig att jag ska ha det iaf).
Efteråt tog jag tåget till Uppsala. Faktiskt aldrig åkt tåg den sträckan. Hade inte en aning om att tåget stannade på Arlanda... i nån tunnel... Mystiskt. Älsk. åkte direkt från sitt jobb och skulle hämta upp mig vid stationen i Uppsala. Lättare sagt än gjort... shit vilken trafik det är i Uppsala. Värre gytter får man leta efter. Till slut hittade vi iaf varandra och kunde bege oss till Akademiska.
Var sjukt kissenödig när vi väl kom fram till sjukhuset... hann dock uppsöka toaletten, eftersom det alltid är förseningar. Förra gången fick vi vänta i nästan 50 min innan vi fick komma in. Igår var de lite snabbare med att ta oss in (30 min sena), men sen fick jag ligga där med gelé på magen i 40 min innan doktorn kom... Han hade tydligen varit på vift... För när vi satt i väntrummet såg vi en sköterska som gick omkring och verkade leta efter någon... också hörde vi henne säga att hon inte visste vart han var "Han är inte på sitt rum". Typiskt vår tur...
Fick som sagt komma in tidigare ändå. En BM började undersökningen och mätte och donade. Pyret var riktigt stor den här gången. Förstår inte hur det är möjligt att han får plats där inne. Ligger med huvudet snett neråt och fötterna åt samma håll... Var +15, så det är en tämligen stor bebis... Hoppas att det inte blir en FÖR stor bebis bara... Ska ut också..
Vi var ju otroligt nyfikna på att veta om det är en han eller hon som ligger där inne coh sparkar. Kan meddela att Pyret har en snopp. Vi väntar en grabb! =) BM förklarade att killar brukar vara lite större och att det inte var någon fara. Ända upp till +22 var normalt... men jag ser bara smärta framför mig..haha. Han väger nästan 1,5 kg redan... Skönt att vata att han mår bra och ser frisk och kry ut. Det är det viktigaste! Ut kommer han på ett eller annat sätt när den dagen kommer...
När läkaren väl kom skulle han ju undersöka om placentan fortfarande låg ivägen. Visade sig vara lättare sagt än gjort eftersom Pyret valt att parkera med huvudet neråt redan. BM försökte först med kamerans hjälp att få in en bild... genom att trycka upp Pyrets huvud. När inte det hjälpte tog läkaren över och flyttade med handkraft hela Pyret uppåt. Trodde att han skulle pressa ner händerna ända till britsen... Fick frågan om det går bra... Ja, vad ska man säga. Det är ju inte direkt skönt att någon trycker omkring både bebis och inälvor i magen... men jag överlevde. Vi fick klartecken på att det ser helt normalt ut nu och att det ska vara en normal gravididtet där bebis förväntas komma ut den naturliga vägen. Skönt! Var dock alldeles röd i ansiktet när jag klev upp därifrån...Kanske inte konstigt efter att ha fått ligga där relativt länge och avsluta med att bli mosad.
Gick därifrån lyckliga, men lite bittra över att vi inte fick någon bild med oss på Pyret den här gången.
Väl färdiga på sjukhuset åkte vi i ilfart bort till Älsk. sjukgymnast. Jag satt kvar i bilen och ringde familjen för att berätta nyheten - PYRET HAR EN SNOPP! Alla blev glada utom mormor som nog hade sett fram emot att få tvätta alla mina gamla klänningar...haha...EN annan gång kanske.
Efter sjukgymnasten tog vi ett nytt äventyr och försökte trotsa GPSen som visade fel väg hela tiden, när vi skulle åka för att köpa babyskyddet som jag köpt av en familj på Blocket. Jag säger det igen... Uppsala är ingen kanonstad att köra bil i... Hittade fram tillslut och kunde sedan åka hemåt och fundera på pojknamn...
Det är mycket svårare att komma på ett bra pojknamn tycker jag. Några förslag på fina pojknamn?
Efteråt tog jag tåget till Uppsala. Faktiskt aldrig åkt tåg den sträckan. Hade inte en aning om att tåget stannade på Arlanda... i nån tunnel... Mystiskt. Älsk. åkte direkt från sitt jobb och skulle hämta upp mig vid stationen i Uppsala. Lättare sagt än gjort... shit vilken trafik det är i Uppsala. Värre gytter får man leta efter. Till slut hittade vi iaf varandra och kunde bege oss till Akademiska.
Var sjukt kissenödig när vi väl kom fram till sjukhuset... hann dock uppsöka toaletten, eftersom det alltid är förseningar. Förra gången fick vi vänta i nästan 50 min innan vi fick komma in. Igår var de lite snabbare med att ta oss in (30 min sena), men sen fick jag ligga där med gelé på magen i 40 min innan doktorn kom... Han hade tydligen varit på vift... För när vi satt i väntrummet såg vi en sköterska som gick omkring och verkade leta efter någon... också hörde vi henne säga att hon inte visste vart han var "Han är inte på sitt rum". Typiskt vår tur...
Fick som sagt komma in tidigare ändå. En BM började undersökningen och mätte och donade. Pyret var riktigt stor den här gången. Förstår inte hur det är möjligt att han får plats där inne. Ligger med huvudet snett neråt och fötterna åt samma håll... Var +15, så det är en tämligen stor bebis... Hoppas att det inte blir en FÖR stor bebis bara... Ska ut också..
Vi var ju otroligt nyfikna på att veta om det är en han eller hon som ligger där inne coh sparkar. Kan meddela att Pyret har en snopp. Vi väntar en grabb! =) BM förklarade att killar brukar vara lite större och att det inte var någon fara. Ända upp till +22 var normalt... men jag ser bara smärta framför mig..haha. Han väger nästan 1,5 kg redan... Skönt att vata att han mår bra och ser frisk och kry ut. Det är det viktigaste! Ut kommer han på ett eller annat sätt när den dagen kommer...
När läkaren väl kom skulle han ju undersöka om placentan fortfarande låg ivägen. Visade sig vara lättare sagt än gjort eftersom Pyret valt att parkera med huvudet neråt redan. BM försökte först med kamerans hjälp att få in en bild... genom att trycka upp Pyrets huvud. När inte det hjälpte tog läkaren över och flyttade med handkraft hela Pyret uppåt. Trodde att han skulle pressa ner händerna ända till britsen... Fick frågan om det går bra... Ja, vad ska man säga. Det är ju inte direkt skönt att någon trycker omkring både bebis och inälvor i magen... men jag överlevde. Vi fick klartecken på att det ser helt normalt ut nu och att det ska vara en normal gravididtet där bebis förväntas komma ut den naturliga vägen. Skönt! Var dock alldeles röd i ansiktet när jag klev upp därifrån...Kanske inte konstigt efter att ha fått ligga där relativt länge och avsluta med att bli mosad.
Gick därifrån lyckliga, men lite bittra över att vi inte fick någon bild med oss på Pyret den här gången.
Väl färdiga på sjukhuset åkte vi i ilfart bort till Älsk. sjukgymnast. Jag satt kvar i bilen och ringde familjen för att berätta nyheten - PYRET HAR EN SNOPP! Alla blev glada utom mormor som nog hade sett fram emot att få tvätta alla mina gamla klänningar...haha...EN annan gång kanske.
Efter sjukgymnasten tog vi ett nytt äventyr och försökte trotsa GPSen som visade fel väg hela tiden, när vi skulle åka för att köpa babyskyddet som jag köpt av en familj på Blocket. Jag säger det igen... Uppsala är ingen kanonstad att köra bil i... Hittade fram tillslut och kunde sedan åka hemåt och fundera på pojknamn...
Det är mycket svårare att komma på ett bra pojknamn tycker jag. Några förslag på fina pojknamn?
Pyret V.18
Kommentarer
Trackback
