Jag lever...
Oj, oj... Inte plitat en enda rad här i bloggen på nästan en vecka. Blir aldrig någon riktig bloggerska av mig...
Vad har då hänt sedan senast? Egentligen inte mycket. Dagarna rullar på rutinmässigt. Rasta hunden, dammsuga, plocka och dona hemma, äta, se repriser på play... Hmmm, när man plitar ner det så ser det ju till och med tråkigare ut än vad det känns. Kanske inte är så konstigt att jag emellanåt känner mig grymt uttråkad?
Funderar var och varannan dag på att ta tag i situationen och kanske åka in till sthlm eller göra något annat, men eftersom kroppen inte orkar lika mycket som man önskar, så får det vänta. Blir små miniprojekt här hemma istället.
Var hos BM på kontroll i måndags. Med tanke på att jag känt mig galet trött, så antog jag att hon skulle be mig knapra järn, men icke! Mina värden är fortfarande bra. Det är jag självklart glad för, men det gör samtidigt att jag får dåligt samvete när jag i mina svackor klagar på att jag inte mår bra. Pyret ligger fortfarande fixerad och jag tycker att han kan ta och komma ut nu. BM log och sa skrattande att han har det så bra där inne att han nog kommer stanna ett bra tag till. Nästa inbokade träff är 14e sept. och hon var inte det minsta orolig för att vi inte skulle ses då. Grrr...
Det börjar ändå närma sig. Spännande! Det är ju, om man räknar med att jag går över tiden, max 4 veckor tills vi får träffa honom.
Vad har då hänt sedan senast? Egentligen inte mycket. Dagarna rullar på rutinmässigt. Rasta hunden, dammsuga, plocka och dona hemma, äta, se repriser på play... Hmmm, när man plitar ner det så ser det ju till och med tråkigare ut än vad det känns. Kanske inte är så konstigt att jag emellanåt känner mig grymt uttråkad?
Funderar var och varannan dag på att ta tag i situationen och kanske åka in till sthlm eller göra något annat, men eftersom kroppen inte orkar lika mycket som man önskar, så får det vänta. Blir små miniprojekt här hemma istället.
Var hos BM på kontroll i måndags. Med tanke på att jag känt mig galet trött, så antog jag att hon skulle be mig knapra järn, men icke! Mina värden är fortfarande bra. Det är jag självklart glad för, men det gör samtidigt att jag får dåligt samvete när jag i mina svackor klagar på att jag inte mår bra. Pyret ligger fortfarande fixerad och jag tycker att han kan ta och komma ut nu. BM log och sa skrattande att han har det så bra där inne att han nog kommer stanna ett bra tag till. Nästa inbokade träff är 14e sept. och hon var inte det minsta orolig för att vi inte skulle ses då. Grrr...
Det börjar ändå närma sig. Spännande! Det är ju, om man räknar med att jag går över tiden, max 4 veckor tills vi får träffa honom.
Kommentarer
Trackback
