Det finns mirakel!
Mår lite bättre idag. Inte den där förlamande smärtan... Skönt!
En timme fick jag sitta med typ halva Bålsta på vårdcentralen imorse. Lagom nervös över att jag inte skulle få något läkarintyg. Det har ju skrivits en hel del om att "Graviditet är ingen sjukdom". Träffade på en annan blivande mamma från föräldragruppen, så hade åtminstone sällskap i den sterila sjukhuskorridoren.
Efter en timmes väntan ropades så mitt nummer upp och en läkare presenterade sig och knallade bredvid mig i mitt pensionärstempo bort till sitt rum. Det går framåt, men jag hinner se alla dammkorn längst vägen och blir omkörd av tanter med rullator..haha! Jag hade laddat upp med en snyfthistoria ifall han skulle ha nekat mig sjukskrivning, men döm om min förvåning när han direkt säger att han ska skriva ett intyg åt mig. - För det är väl det jag vill ha? Behövde inte ens undersöka mig. Vilken ängel! Han har verkligen lyft en sten från mina axlar.
Nu ska jag bara lyckas med konststycket att vila så mycket som möjligt... Hur nu det ska gå utan att deppa ihop totalt?
Tog den dagliga cykelturen med Bella förut. Utforskade nya marker och lyckades faktiskt hitta jättefina motionsspår i skogen, inte alls långt härifrån. Tur att jag har draghjälp med cykeln... för någon terrängbike - det har jag inte. Efter att min fina damcykel blev stulen vid stationen i Enköping för ett år sen ungefär... så fick jag en gammal treväxlad Cresentcykel av min snälla mamma. Gnisslar och har sig... men är oumbärlig när jag ska ta mig omkring - så jag ska inte klaga.
Tack Kajsa (och självklart övriga som lämnat avtryck här i bloggen) för alla fina och gulliga kommentarer. Det värmer. Kul också att ni är några stycken som hittat hit. Är ju ett ställe där jag vräker ur mig det som gnager... men emellanåt kan det kanske hända att här står något intressant. Kan ju alltid hoppas på det. =)
En timme fick jag sitta med typ halva Bålsta på vårdcentralen imorse. Lagom nervös över att jag inte skulle få något läkarintyg. Det har ju skrivits en hel del om att "Graviditet är ingen sjukdom". Träffade på en annan blivande mamma från föräldragruppen, så hade åtminstone sällskap i den sterila sjukhuskorridoren.
Efter en timmes väntan ropades så mitt nummer upp och en läkare presenterade sig och knallade bredvid mig i mitt pensionärstempo bort till sitt rum. Det går framåt, men jag hinner se alla dammkorn längst vägen och blir omkörd av tanter med rullator..haha! Jag hade laddat upp med en snyfthistoria ifall han skulle ha nekat mig sjukskrivning, men döm om min förvåning när han direkt säger att han ska skriva ett intyg åt mig. - För det är väl det jag vill ha? Behövde inte ens undersöka mig. Vilken ängel! Han har verkligen lyft en sten från mina axlar.
Nu ska jag bara lyckas med konststycket att vila så mycket som möjligt... Hur nu det ska gå utan att deppa ihop totalt?
Tog den dagliga cykelturen med Bella förut. Utforskade nya marker och lyckades faktiskt hitta jättefina motionsspår i skogen, inte alls långt härifrån. Tur att jag har draghjälp med cykeln... för någon terrängbike - det har jag inte. Efter att min fina damcykel blev stulen vid stationen i Enköping för ett år sen ungefär... så fick jag en gammal treväxlad Cresentcykel av min snälla mamma. Gnisslar och har sig... men är oumbärlig när jag ska ta mig omkring - så jag ska inte klaga.
Tack Kajsa (och självklart övriga som lämnat avtryck här i bloggen) för alla fina och gulliga kommentarer. Det värmer. Kul också att ni är några stycken som hittat hit. Är ju ett ställe där jag vräker ur mig det som gnager... men emellanåt kan det kanske hända att här står något intressant. Kan ju alltid hoppas på det. =)
Kommentarer
Trackback
